Historik

 

Sleipner = bowlinghistoria

IKS flaggaSleipner är en av landets legendariska bowlingklubbar. Sedan starten 1944 har klubben, i ordets rätta bemärkelse, radat upp medaljer från VM, EM, SM. Antalet säsonger i högsta serien är imponerande 35st, med 13st seriesegrar, 6st andraplatser och 2st tredjeplatser.
Sleipner har under åren haft 15 spelare med i landslagssammanhang. Klubbens första landslagsman var Göte Andersson, 1953, som året därpå blev världsmästare i Helsingfors. Den senaste i VM-sammanhang var Lasse Strandberg i London 1975, och i landslags- och EM-sammanhang, Charles Eriksson i Wien 1985.

1940-talet

Den 2 februari 1944 startar IK Sleipners Bowlingsektion. Debut i högsta serien (allsvenskan) 1949, seger mot Örnen.

1950-talet

Rit-OlaFinlandsturné för första gången med matcher i Tammerfors och Helsingfors. Sleipners första landslagsman Göte Andersson, blev världsmästare 1954 i Helsingfors, som f.ö blev ett framgångsrikt år med bl.a. 1 VM guld, 1 VM silver, 1 SM seger, 3DM segrar, 3 NM segrar. Första SM-guldet togs 1955 i Eskilstuna. Ett fantastiskt rekord sattes 1956 vid DM-tävlingar i 4-manna, med 3668 poäng (917 i snitt). Rekordet uppmärksammades i rikspressen av Rit-Ola.

1960-talet

En suverän seriesäsong året 1962 med seger i samtliga 14 matcher, dessutom svenska mästare mot Borås KK i Borås. Seriefinaler 1961, 1965 och 1968. Hagebyhallen (legendarisk randig mark), invigs 1966.

1970-talet

Började darrigt med att vi höll på att åka ur allsvenskan 1971, klarade kontrakt genom seger i sista matchen mot BK Fight i Örebro. Arrangerade hallmästerskap i Hagebyhallen 1972, stor succé med 900 !!! deltagare. Lasse Strandberg, landets bäste seriebowlare med 200 i snitt samma år. Seriesegrare 1975, silver i seriefinalen. Svenskt rekord samma år i 3-manna med Lars Strandberg, Göran Bergendorff och Harry Karlsson. Lasse StrandbergSM-guld i 2- och 4-manna 1976, vann dessutom en stor lagturnring i Växjö, med USA-resa till Reno och deltagande i USA-mästerskapen som 1:a pris. Seger i allsvenskan 1978, finalspel med en fjärdeplats.

1980-talet

SM-final i 5-manna 1982, seriespelet slutade med en 10:e plats, som följdes upp av en framgångrik säsong året därpå med 13 raka segrar. Högsta slagning 6534 och lägsta 6029. Charles Eriksson är med i landslaget i EM, NM och Word Cup-sammanhang. Satsning på ungdomsverksamhet med bra resultat under sista åren av 80-talet. A-laget gjorde däremot en svag säsong 1989 i allsvenskan och vann endast 8 matcher.

1990-talet

Nära att åka ur div 1 1990, trots detta fortsatt spel i div 1 med en 11:e plats 1992 och 4:e plats 1993 och de följande åren på 90-talet fortsatt spel i div 1.

2000-talet

2000/2001 – SISTA SÄSONGEN i HAGEBY
Sleipner spelar (som vanligt) i div 1, men det skulle bli slutet för Hageby-hallen, som skulle läggas ner, och början på en besvärlig period för klubben. Div 1 kontraktet ordnades i alla fall även denna säsong.

2001/2002 – EN MÖRK SÄSONG
Eftersom Hageby-hallen skulle läggas ner, och i det vacum som uppstod, innan man visste om den nya hallen (Eurobowl) skulle bli klar innan säsongstart, flyttade nästan hela A-laget till andra klubbar. Kvar blev i princip B-laget, spillran av det som en gång varit ett av Sveriges framgångsrikaste bowlinglag. Sleipner låg visserligen fortfarande i div 1, men orkade inte hålla sig kvar utan åkte ner till div. 2.

2002/2003 – EN LJUSNING, TROTS ALLT
För första gången sedan 1940-talet fanns Sleipner i div. 2. Det gällde att försöka rädda föreningen från fritt fall och helst bara stanna i tvåan i ett år. Man vann till slut vårens div 2 och hamnade i kval till div. 1 men det räckte inte. Fortfarande kvar i tvåan. Men samtidigt under våren 2003 togs kontakt med BK Sunny för ett samgående av klubbarna. Båda klubbarna deltog i samma kval till div 1, men inget av lagen gick upp. Det blev tyvärr ingen sammanslagning utan resultatet blev istället att 4 spelare från BK Sunny tog steget till Sleipner. En förstärkning med ett halvt lag gjorde nu att klättringen mot div 1 kunde börja…

2003/2004 – EN OMVÄLVANDE SÄSONG
Allt var upplagt för en tuff säsong, målet var till att börja med att nå super 2. Med en inledande tränarutbildning och ett träningsläger i Nässjö under hösten, nådde vi vårt mål och det blev en serieseger. Vi fortsatte med samma stil i supertvåan och stångades med våra hallkompisar i Origo om vem som var bäst på europeisk spelstil och vi satte distriktrekord med 7204 poäng, som vi hade i 1 1/2 timme, Sleipner 2003-04innan Origo tog tillbaka rekordet. Vi satte även distriktsrekord 4×4 serier med 3394 pinnar.
Genom att hamna 2:a i Supertvåan så gick vi till div 1 kval igen. Allt gick bra ända till sista serien i sista matchen, då vi förlorade totalen med 8 kägelpoäng och matchen slutatde oavgjort, och vi blev 2:a. Oerhört tungt… ända till vi ett par veckor senare blev ”räddade” av Taifun??!! Karlstads-laget hoppade av sin allsvenska plats, vilket gjorde att vi hamnade i ettan iallafall. Oerhört skönt… för en 60-åring.

2004/2005 – EN HÄNDELSERIK SÄSONG
Om vi börjar med det tråkiga, så orkade vi inte att ligga kvar i division 1. När vi tittar i backspegeln för att hitta orsaker, så försvann till att börja med våra trygga hemmabanor. D.v.s. Eurobowl gjorde vad som var nödvändigt, att justera banorna så de åter blev godkända. Följden blev att vi inte hann bli bekanta med banorna, så hösten blev en enda lång bortasväng. Dessutom när våren kom, hamnade vi inte direkt i den lättaste av serier, med etablerade lag som bl.a BK Nobel och BK Glam. Men en annan orsak, som troligen fällde avgörandet, var att vi hade för tunn trupp för att det skulle hålla en hel säsong.
Vi stod inför ett vägval; att flytta klubben till en ny hall (utanför Norrköping) där vi visste att det fanns intresse och spelare för en nysatsning, eller att lägga föreningen i malpåse.
Ett spelarmöte hölls efter säsongen, och ett tufft beslut skulle tas – lägga ner en anrik bowlingklubb eller flytta från Norrköping. För en klubb som alltid varit förknippat med Norrköping var det inte ett lätt beslut som togs, men vi beslutade att…..flytta. Det positiva var att vi var eniga om att det var det enda alternativet för klubben och att vi därmed inte skulle tappa några aktiva spelare inför nästa säsong. Alla stod upp för Sleipner Bowling. Söderköping och BowlInn blev vår nya hemmabana.

2005/2006 – ÅTER TILL DIVISION 1, NU MED EGEN KRAFT
Förra gången vi gick upp till div. 1, halkade vi in på ett banalskal, men inte denna säsong. Vi fick genom vår flytt till Söderköping ytteligare ett tillskott på 9 spelare och det var vad klubben behövde. Målsättningen var division 1, utan kval. Genom seger i höstens div 2, kom vi till Super2 och nu var det serieseger som gällde. Orosmolnet var Origo som även dom ville visa var de hörde hemma. Dessutom ville vi även slippa kval av förståliga skäl…. Nu blev det inte så att vi fick kniven på strupen denna gång, tack vare att seriesystemet skulle läggas om fr.o.m 2006/2007 så gick 5 lag vidare till div 1, vilket innebar att vi blev klara för avancemang redan när 3 matcher återstod. När vi dessutom tog hem seriesegern hade vi nått vårt mål för säsongen och detta oavsett om det skett en serieomläggning eller inte. Även reservlaget blev seriesegrare efter en bra säsong, och laget fick efter årskiftet tillgång till ytterligare 4 spelare som det ska bli spännande att följa framöver.

2006/2007 – EN MATCH FRÅN ALLSVENSKAN
Den första div 1 matchen i Söderköpings historia skulle gå av stapeln med en chocköppning…förlust i första matchen. Sen, efter en halvhyfsad bortasväng och äntligen vinst hemma (med en 300-slagning dessutom), så var vi på banorna igen. Vi hade ytteligare en onödig hemmaförlust, men i övrigt gick matcherna som vi hade räknat med under resten av säsongen. Glädjande var även att vi fick 3 nya spelare under vårsäsongen, som blev ett bra och viktigt tillskott till truppen. Sleipner 2006-07Denna säsong var det även premiär för ett nytt seriesystem (BOSS), där varje division 1 serie var indelade i grupper om 6 lag, varav de 3 första lagen i varje grupp gick till allsvenskt kval. Vi hade säkrat allsvenskt kval redan när 3 matcher återstod, men ville ändå gärna vinna gruppen. Med dubbelvinst borta i sista omgången slutade vi som gruppsegrare och vi hade ett allsvenskt kval att se fram emot.
På vår lott stod Vallonen som motstådare i den första allsvenska kvalomgången, och tack vare vinst gick vi vidare och fick vi möta Kaskad på neutral plan i Örebro den andra kvalomgången. Där tog det stopp…med hallrekord av Kaskad, och ett spel som lätt skulle hävda sig ett par divisioner uppåt i seriesystemet, blev resultatet att drömmen om allsvenskan fick skjutas upp ett år. Visst skulle ha det varit roligt med allsvensk bowling under 2007/2008, men steget att gå från div 2 till allsvenskan på en säsong är kanske för stort även för Sleipner Bowling…men nära var det!!

2007/2008 – ÄNNU EN SÄSONG I DIVISION 1
Vi hade under förra säsongen fått känna på vad BOSS-systemets div 1 innebar; en ganska ojämn serie med riktigt bra lag blandat med lag av lite sämre prestanda och slutligen ett allsvenskt kval av lotterikaraktär. Som nykomlingar förra året blev vi grupp 1:a, och kände att det var det enda Sleipner kunde sikta på även denna säsong. Serien började som vi förväntade oss, kanske en och annan onödig bortaförlust, men vi hade en riktigt stabil och bra period under hösten som grundade en trygghet i laget som stod sig ända tills man i hallen började exprimentera med olja och banprofiler. Vi fick en onödig hemmaförlust sista omgången innan årsskiftet och sen började en period med de verkligt tuffa matcherna. Sleipner fick efter årsskiftet se sig förlora hemma mot ett av seriens suveräna lag Jösse och även en djupdykning borta mot seriens andra suveräner Team Mariestad. Vi var förvisso inte de enda som gjorde detta under serien, men det blev ändå en jobbig period att reda ut eftersom vi dessutom såg att hallens skötsel av banor och maskiner under en längre tid bara bli sämre och sämre. Det var något som påverkade stämmningen och lusten att spela bowling väldigt negativt.
Det allsvenska kvalet var redan säkrat när 5 mather återstod, men under tiden kom en av våra gruppmotståndare Vallonen allt närmare. Inför de tre sista matcherna skilde det bara 1 poäng till vår favör och det innebar att vi behövde 2 poäng den sista omgångens två bortamatcher för att klara gruppsegern… och det gjorde vi, i och med seger mot Linköpingslaget Zorrow. Den sista matchen mot Vallonen blev därmed inte avgörande, och kanske därför blev även detta säsongens första och enda förlust mot ett lag i vår egen grupp. Även B-laget gjorde en bra säsong och vann sin serie. Nu väntade kval för A-laget i Örebro mot Karlstadslaget Taifun – laget som gav oss en gratisplats i ettan säsongen 2004/2005 – men inget gratis denna gång. Det slutade med förlust i Örebro (som vanligt!!) och vi var fortfarande kvar i div 1.
Under våren beslutade medlemmarna att klubben inte skulle spela i Söderköping nästa säsong, utan söka sig tillbaka till Norrköping igen. BowlInn försattes dessutom i konkurs och resultatet blev att pånyttfödda Eurobowl kommer att bli Sleipners nya hemmahall. Ett skönt besked efter en relativt tung och oinspirerad säsong – och detta trots ännu en gruppseger. Nu vill vi stanna hemma och börja bygga igen, det känns som att bottenvåningen är färdig…

2008/2009 – ÅTER ETT NORRKÖPINGSLAG
Äntligen hade vi kommit tillbaka till Norrköping och till en hall som fungerar och satsar på seriebowling. Samma serie, nästan samma lag, men mycket roligre. Vi startade bra och vann premiären, och kände att vi fått en helt annan trygghet på hemmabanorna. Att sen bortasvängarna i värmlandtrakterna som vanligt blev för svåra kunde vi tyvärr konstatera allt efter serien pågick. Men vi fick vara nöjda med att komma hem helskinnade efter våra bortaresor, speciellt när vi skulle på vår lång-resa till Dals-Långed. Där blev det en ordentlig smäll bakom ett backkrön, dessbättre utan personskador, men ett gäng skakiga bowlare som dagen efter inte spelade allt för bra.
Serien fortsatte under våren och vi kämpade på och gjorde en av våra bättre matcher i genom att spela oavgjort hemma mot Glam, och snuvade örebroarna på deras enda poängförlust på hela säsongen, och vi var inte långt från seger. Målsättningen att bli gruppsegrare uppnåddes inte, utan vi hamnade på en 3:e plats. Men vad gör väl det i BOSS-riket, slutspel i alla fall, mot Tegnér i Örebro…trodde vi. Nu blev det Hallsberg i stället och ett litet hopp tändes, där brukade vi spela hyfsat. När matchen var över stod vi som förlorare, men med flaggan i topp. En av våra bättre insatser under säsongen räckte inte mot ett Tegnér, som med en ytterligare kvalvinst tog steget upp till Allsvenskan, där dom hör hemma. Samma steg i rätt riktning tog även Glam och Jösse.
Vi tappade under säsongen ett par etablerade spelare p.g.a. flytt till andra länder och landsskap, men å andra sidan fick vi även 5 nya medlemmar samt ett par nygamla hemvändare, vilket gör att vi kommer att utöka till ett 8-manna B-lag nästa säsong. En rolig utveckling som gör att vi äntligen börjar få lite yngre spelare och kamp om platserna, härligt!!

2009/2010 – LITE BREDARE ÄN BÄTTRE
Nu när flera av dom bästa div 1-lagen i fjolårets serie hade avancerat till allvenskan, kände vi att chansen fanns till en bättre placering denna säsong. Så målsättningen skruvades upp en aning, och gruppsegrare var första etappmålet för A-laget. När det gällde B-laget, hade vi äntligen fått tillräckligt med spelare för att anmäla ett 8-mannalag.
Spelet i div 1 började och vi gjorde vad vi skulle de första matcherna, men åkte sedan på en rad av onödiga förluster både på hemma och bortaplan, där bl.a. spöket Team Booster (fd. Slussen), vann båda sina matcher mot oss. Trots lite hackigt spel, så kom formen på laget sakta men säkert krypande under våren och vi var klara för kval med 2 matcher kvar. Tankarna på gruppsegern däremot hade vi fått släppa redan tidigare, eftersom Linköpingslaget Zorrow hade ångat på hela hösten, i princip utan förluster, och kunde sedan enkelt behålla sin förstaplats resten av våren.
För att sammanfatta grundsäsongen spelmässigt, så gjorde vi poängmässigt vår bästa säsong i div 1, men presterade inte vad vi borde i vissa matcher, vilket gjorde att vi inte riktigt nådde vår målsättning som grupp-etta. Samtidigt ska vi säga att vi troligen tillhörde den bästa gruppen av lag i vår serie, och att A-truppen samtidigt var något för tunn, om det nu är en godkänd ursäkt att vi inte nådde fram.
Men vad gör väl det när det är ”bäst när det gäller”-kval som räknas, om man vill komma till allsvenskan. Vi avslutade starkt och blev till slut tvåa i vår grupp och totalt den 3:e bästa tvåan i div 1 Svealand. Med det resultatet fick vi Faxe från Söderhamn som moståndare i första allsvenska kval-matchen. Inför matchen i Vårby, Stockholm, kändes all helt OK, formkurvan hade pekat uppåt sista tiden och självförtroendet på topp, nu gällde det…för om vi skulle vinna, skulle vi troligen möta våra hallkollegor IFK Norrköping i en direkt avgörande final om en allsvensk plats…vilket scenario!!
Laddade till max satte vi igång, och vi blev pinsamt varse att Vårbyhallen hade lyckats att lägga tävlingsprofilen Athens, på order från Svenska Bowlingförbundets oljegrupp, och att det helt klart är ett bra underlag att träna på inför nästa år…i div 1!!

Det mest positiva detta år var vårt 8-manna B-lag, och det har varit otroligt kul att det fungerat så bra under säsongen. Vi har bara plockat in en spelare från A-truppen vid nått enstaka tillfälle och ändå slutade B-laget på en hedrande 6:e plats i reservserien. Starkt jobbat och det känns bra när vi siktar på ett farmarlag framöver.
Det känns avslutningsvis väldigt skönt att hallen fortsätter att vara en riktig bowlinghall, och trivseln har ökat ännu mer nu när vi är fler medlemmar. Att det dessutom är fler lag i hallan, gör inte saken sämre. Nästa år…ett ännu bättre år!!

2010/2011 – SLIT OCH SLÄP
Det började med att vi fick förstärkning av en gammal Sleipnerlegend, Lasse Strandberg, som skulle hjälpa oss att ta steget upp till Allsvenskan. Trots det, hade vi lite för tunn trupp för att det skulle hålla hela säsongen ut, dessutom lite allmänt segt, inget riktigt flyt på matcherna. Trots kräftgång och slit under säsongen klarade vi av att komma till allsvenskt kval.
Kval till allsvenskan…det låter det, men när sista omgången skulle spelas var vi inte så långt ifrån “hålla sig kvar i ettan”-kvalet. Skönt att slippa, för det har vi hittills aldrig fått uppleva i Sleipner. Sedan BOSS infördes har vi tidigare år alltid fått kvala uppåt, och med ett hyfsat seriespel i huvudet, alltid varit riktigt sugna att ta steget upp.
Detta år hade vi inte direkt rosat dom hallar vi besökt, utan tvärt om och gjort ett flertal, ska vi säga, mediokra matcher. Så i år kändes kvalet mer som en bonus, och attidyden mer avslappnad, d.v.s. allt att vinna – inget att förlora. Detta förstärktes med att vi mötte ett Baltzar som formligen plogat sig igenom div 1, för att nå allsvenskan. Dom var stora favoriter, och om rättvisa fanns skulle dom redan varit klara…men nu finns ju BOSS… och i kvalet blev vi i Sleipner dessvärre inte mer än ett boss på banorna…..så Baltzar vann rättvist och nådde även allsvenskan.
Ett trött Sleipner tog en behövlig sommarvila…

2011/2012 – ÅTER TILL TVÅAN OCH TREAN!!!
Efter vilan vaknade vi upp med att vi hade tappat 6 spelare i A-truppen, Som tur var hade vi även fått förstärkning med flera spelare, men det kunde ändå inte fylla det hål som blivit när så många beslutat att ta ett break från bowlingen kommande säsong. Det gjorde att vi fick sänka målsättningen, och försöka att hålla sig kvar i div 1, och dom tidigare drömmarna om allsvenskan kändes dessvärre väldigt långt bort. Samtidigt så blev det en annan känsla när matcherna väl kommit igång, tillbaka var det roliga med att vinna. Vi fick kämpa i varje match, och inte ta segern för givet. Trots all kämpande, så orkade vi inte att hamna över halvan av vår grupp utan vi hamnade i “hålla sig kvar i ettan”-kvalet.
Vi började med att möta Jönköpings BK  i Linköpings Sporthall. Det blev en onödigt spännande tillställning som gick till en tredje avgörande match (över 1 serie), som vi vann med 3-2….pust!! Nu väntade ett derby mot IFK Norrköping F, som tyvärr gick åt skogen. Så div 2, blev resultatet för denna säsong. Surt, nästan samma senario som för 10år sedan, men ändå inte…
För vi avslutar med det roliga, vi har fått tillökning i Sleipner, ett Farmar-lag. Vi har fått många nya spelare efter säsongens slut, så vi är fler spelare än på länge, vilket gör att vi kan starta Sleipner Bowling F, som ska bli väldigt kul att följa. Vi bryter ihop och kommer igen….

2012/2013 – KVAR I TVÅAN OCH TREAN…
När man ramlat ner vill man upp igen, iallafall om man rider med en åttabent häst, men det är inte alltid så lätt som man tror…inte när det är slipprigt och halt som på lördagar. Laget 2013
Ingen kan påstå att vi hade trott att vi skulle vara i ett ”hålla sig kvar i tvåan”- kval på vårkanten, men så blev det. Nu blev kvalet ganska enkelt och vi är kvar i tvåan, tack och lov, för var skulle alla lirat om a-laget hamnat i division 3? För i BOSS-världen kan det gå fort både uppför och utför, om man hamnar i mitten på tabellen. Visst, vi har oss själv att skylla när vi började säsongen så dåligt, men att bli 4:a i gruppen borde inte orsaka risken att ramla ner, på samma vis som att bli 3:a i gruppen ska orsaka ”risken” att åka upp. Låt 3:or och 4:or värdigt avsluta säsongen efter serien, utan kval, dom är ju trots allt ”medel-lagen” i den division man spelar. Nog om detta…
Inför nästa säsong tar vi nya tag och ser till att inte hamna i samma situation igen, för farmarna vill ju också kvala uppåt…

Framtiden

Att få ta del av denna klubbs historia är en otrolig läsning för en bowlingintresserad person. Mycket av ovanstående historik fram till 1990-talet är tagit från sammanställningen från klubbens 50-års jubileum och det finns mängder av information som inte har kommit med. För vad sägs om t.ex 84 DM-titlar, mängder av SM medaljer och kanonresultat, både individella och i lag, kungliga utmärkelser etc. etc.
Förrutom att känna stolthet, är risken stor att det blir en belastning att försöka återupprepa gamla bragder och resultat. De framgångar som denna förening haft på bowlingbanorna under sina glansdagar är troligen omöjligt att göra igen. Men det hindrar inte oss i dagens Sleipner bowling, att på nytt försöka bygga en förening som ger framtidens bowlare något att se upp till, och något som även dom med en varm känsla kan ta del av. Det är upp till oss nu ….